Direktlänk till inlägg 16 augusti 2020
Har en kväll då jag känner mig väldigt ensam. Jag vet att de troligen beror på missförstånd men dum som jag är så kan känslorna inte sluta göra ont ändå.
Jag har haft besök av syrran i dag så de är inte alls så att jag inte träffat någon tvärtom. Men de är andra dagen som jag trott att jag ska få träffa en vän men så har det inte blivit så. Vi har hört av oss på sms tidigare på dagen och då har jag tolkat det som att vi skulle höras på kvällen och när kvällen kommer har hen inte varit där. Jag vet de är sommar och man njuter av de sista lediga dagarna. och även om vännen varit där hade jag nog inte lyckats säga så mycket trots att jag skulle önska att vi kunde ha ett sådant där djupt samtal igen. Men nej tiden är fel och jag uppfattade det som skrevs fel så vi skulle inte träffats över internet i kväll och vist de är inte hela världen men de gör ensamheten så tung. Och då pratar jag inte om de fysiska ensamheten utan den själsliga den som man bara har med några få dom där som man kan sitta tyst tillsammans med o ändå känna hur energin tankas upp.
Många har nog svårt att förstå hur de att leva med en stress diagnos som tex PTSD och med den ångest som ofta är en ovälkommen följeslagare. Då jag har kontakt med andra med samma eller liknande diagnoser så ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 |
20 | 21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
|||
31 |
|||||||||
|