Får man tvivla och ändå kalla sig kristen ?

Måste man ha svar på  och förstå allt som bibeln säger för att vara en "riktig" Kristen?

Eller kan de finnas saker som jag som kristen och till och med pastors dotter inte förstår, saker som jag har svårt att ta till mig och riktigt veta hur jag ska förhålla mig till det?  

Skulle du frågat mig för några år sedan så hade jag svarat att självklart så skulle jag som kristen tro på allt som står i bibeln för bibeln är Guds ord punkt. Säger jag anorlunda nu då?? Nej egentligen inte jag hävdar fortfarande att Bibeln är Guds ord och vårt rättesnöre. Men och de finns ett stort MEN sillnaden i dag är att jag läser det som står på ett annatvis med andra ögon. Innan läste jag den med svartvita ögon. Och vist jag förnekar inte att Gud drar på ett sätt väldigt tydliga och raka (svart/vita) linjer för vad som är rätt och vad som är fel.  Men när jag läste med de gammla glasögonen så missade jag de färggivande glasögonen som komtill via  Jesu död och uppståndelse dvs nåden. Jesus tog inte på nått sätt bort Guds svart vita linjer de som är synd är fortfarande synd. Men skillnaden är att i dag när jag läser bibeln så är det som att jag får sätta på mig de glasögonsom ger färg dem som kallas kärlek och plötsligt är det som att den hårda och dömmande Guden som jag tidigare såg och som jag fruktade i rädsla inte i kärlek visar mig på saker som jag inte tänkt på. Som ta detta med synden ja synd är synd men alla har vi nått vi nått område vi brottas med en del mer än andra visa har mer synliga problem än andras men inför Gud är skillnaden i storlek på synden obefintlig. Vi människor är så snabba på att dömma andra och vi gömmer oss ofta bakom orden att vi inte får va fega utan måste undervisa om vad som är rätt och fel. Och vist det är sant. Men allvarligt om du vill förändra någon på vilket sätt tror du att du har störst chans att göra det genom att undervisa och tillrättavisa eller genom att i kärlek välkommna folk in igemenskapen och låta Gud göra sitt verk i dem i sin tid och på sitt sätt. Jag är rätt så säker på att vi predikat syndakatalogen i allt för många år redan männskorna utanför kyrkorna kan den undervisningen bättre än vi innanför kyrkans portar. Men predikan om kärleken , om att du är älskad, att du inte var en slump ett misstag, att du inte är en misslyckare utan de finns kärlek och glädje att få hur mycket predikar vi det? Och hur mycket praktiserar vi det. Självmordsstatestiken i sverige är hemsk och den fortsätter och öka. Allt fler diagnostiseras med ångest och depression och detta går allt längre ner i åldrarna. Och vet ni jag använder många timmar till att sitta o prata med både ungdomar och vuxna med psykisk o hälsa och vet ni vad alla säger som det värsta jo ensamheten. Vi har ett land där ensamheten är enormt stor och där kärleken skulle behöva få flöda.

Tillbaka till frågan om man får tvivla som kristen, om man får ha svårt o få i hop allt i bibeln. Mitt svar på den frågan är Ja naturligtvis. Kolla bara på lärjungarna de vandrade med Gud själv när Han gick på jorden i mänsklig gestalt och även dem tvivlade, även dem förstod inte utan var tvungen att be Honom förklara.

När min pappa dog så välte de upp och ner på mycket i mitt liv och när jag dessutom som läkaren sa passerade genom två väggar och var på väg o stånga mig genom den tredje väggen så insåg jag en sak och det var att jag var tvungen att lämna mina tjänster i församlingen och gå ut i öknen i en gråta bildligt talat och där var jag tvungen och slänga ut allt och så börja plocka upp allt igen bit för bit och sortera och finna vad som var min tro och vad som var nått annat.  Och där började jag förstå att mitt fariseiska liv inte höll där jag försökte leva ett perfekt liv och när jag misslyckades så slog jag på mig själv skämdes för mina misstag o drog mig undan Gud och tappade både kärleken o glädjen utan mitt kristna liv blev ett liv i rädlsa för Gud och för att misslyckas Vilket gjorde att jag hela tiden kände mig jagad och aldrig god nog att älskas. 

Men i dag tror jag att Gud häldre vill ha mig syndig och full med skit men med ett hjärta som älskar Honom och som springer till Honom när det blir fel i stället för bort från Honom.

Syndar jag mindre nu nej troligen tvärtom men nu har Gud chansen att få jobba med mig och jag försöker inte göra det i egen kraft längre.  Ingen klarar att frälsa sig själv vi är alla beroende av Hans nåd. Och när jag insåg att Han heldre har en syndig jag som älskar Honom än en plikttrogen som tappat all kärlek o glädje då var det som en tung sten föll av. Vist jag tvivlar ofta och jag är rädd att jag ska vara ute o cykla men skulle de vara så , ja då tror jag att Han kärleksfullt visar mig det och med sin nåd förlåter även det.