I Nattens Tystnad

Senaste inläggen

Av nattenstystnad - 20 januari 2021 23:58

                

Ensamhet är något nästan alla med psykisk ohälsa och speciellt vi med trauman brottas enormt mycket med. Och vi pratar inte en vald ensamhet eller ens den vanliga sortens ensamhet utan den ensamhet vi menar är en mycket mer djupgående ensamhet. Dvs inte om att vara ensam i ett rum eller ensam för en stund utan vi kan vara mitt i en stor hög  med vänner men ändå känna oss ensamma. Och jag förstår att detta kan låta konstigt men ensamheten för oss är dubbel för dels så är vi de fakto ofta väldigt ensamma utan så många vänner så vi har den vanliga ensamheten men utöver den har vi den här speciella ensamheten som handlar om att känna att ingen annan förstår det jag gått eller går igenom. Ingen annan känner det jag känner.


Nu under pandemin så har denna ensamheten blivit extra påtaglig efter som den både rent fysiskt ökat vår ensamhet men också för att den också gett mer utrymme för flachbacks dvs att vi lämnar nutid och försvinner tillbaka till då tiden då traumana

hände och när pandemin hindrar oss från att få den vård vi är vana med och de stöd vi brukar ha att handskas med dessa flachbaks så blir vi tvingade att själv handskas med dem så gott vi kan.


Jag har märkt hur jag får svårare och svårare att riktigt komma tillbaka hur då och nu tid blir som två tåg som går parallelt brevid varan och alllt blir väldigt otydligt som jag vore i någon form av dröm inget känns verkligt längre för man vandrar bara ut och in ur sina tankar och minnen.


"Hade behövt få träffa er igen fått tillbaka lite känsla av mänsklighet. Jag märker hur jag blir sämre psykisk. Den här ensamheten i isoleringen får mig o känna mig som icke levande mer som en sak . Väldigt likt hur de va vid övergreppen så jag dissosierar mer och verkligheten känns så otydlig på nått sätt. Som jag börjar tappa minnet av hur det känns att leva. Jag har svårt att drömma o längta till saker för verkligheten känns så overklig.. Märker hur jag blivit mer beroende av att förstärka här o nu intrycken med tex fysik beröring eller nått annat sinne för att öka kännslan av att saker verkligen är verkliga. Så den dagen vi ses igen snälla kramma mig o får Vi inte det sätt på dig handskar o håll min hand för jag behöver såå mycket få känna verkligheten." citat ur ett brev till en läkare.

      

Av nattenstystnad - 29 augusti 2020 00:23

  








   


Många har nog svårt att förstå hur de att leva med en stress diagnos som tex PTSD och med den ångest som ofta är en ovälkommen följeslagare. Då jag har kontakt med andra med samma eller liknande diagnoser så vet jag att jag inte är själv om att ofta få höra att man ska ta sig i kragen och lugna ner sig. "det är väl inte hela världen" " du överreagerar alltid" osv osv Samtidigt som samma personer vid andra tillfällen kan få nippran på oss att vi inte alls reagerar så intensivt som de anser att vi borde.  Då kan vi i stället kallas känslokalla. 


Det är inte lätt att beskriva hur de är att leva med PTSD men jag brukar använda bilder och be mina åhörare använda fantasin. och samma sak tänker jag göra nu. Men först bara grundläggande alla vet att kroppen reagerar olika på om vi är trygga och avslappnade eller om vi är rädda eller hur. När vi är trygga o avslappnade så är vi mjuka i musklerna andas lugnt , hjärat slår sakta och vi andas lugna djupa andetag. Medan om vi blir rädda så spänner sig musklerna, pulsen och andningen ökar och kroppen gör sig redo på att fly eller slåss.


Vi tänker oss en stress skala från 0 till 100 där 0 är lugn och 100 är så stressad som man bara kan bli.


Ex 1 Nu tillbaka till bild fantasin. Du är ute och åker i en bil på en landsväg när de plötsligt hoppar  upp en hare framför bilen.


Hur stressad blir du här ?? 20-30?  

Inte så jätte rädd och även om du reagerar så blir du lugn rätt så snabbt som du ser att haren hoppat vidare ner i diket o har klarat sig bra.


ex2  Du åker vidare och plötsligt kommer du fram till en järnvägsövergång och precis när du kör över får du motorstopp o bilen startar inte direkt när du vrider om nyckeln.


Hur sur stressad blir du nu?

Vissa kanske 40-50 andra 50-60 Med andra ord betydligt högre stress påslag men även denna gången så kommer din puls sänkas och du kommer komma ur stresspåslaget så fort du får igång bilen och kan åka av järnvägsspåret utan att nått har hänt.


ex3 Men tänk nu att du inte får i gång bilen direkt och du ser hur lamporna börjar blinka och hör ljudet av bomarna som börjar går ner både framför och bakom dig.


Var är stress nivån på nu??

Jag skulle gissa att för många har stressnivån nu passerat 70-80 och skulle ni mot förmodan börja se tåget komma om än långt bort så skulle paniken slå till och stressnivån skulle troligen hammna 90-100 .


Men som tur denna gången ser du inget tåg utan du hinner få i gång bilen och köra undan innan bommarna helt hunnit gå ner.


Vid den här sista exemplet så kan jag gissa att stressen kommer hålla i sig lite längre och du behöver kanske prata med en vän eller nått efteråt men snart är du ändå åter dig själv och du kommer att kunna slappna av o mysa med partnern i bubbelbadet på kvällen när du kommit hem.


Skillnaden för oss med PTSD är har inte den där återgången ner till noll läge utan våran kropp har stannat i stressläge och inte första exemplets stressläge utan de sista. Vilket gör att vi har väldigt hög stressnivå konsntant de bara pumpar ut kortisol (stresshormon) ivåra kroppar hela tiden. Det är därför de kan räcka med en röst ändring, en skugga, ett plötsligt ljud eller ett jobbigt brev på posten för att helt få våran stressnivå att slå  i taket och framkalla fruktansvärd ångest.

Av nattenstystnad - 27 augusti 2020 05:01

 

Har nu legat i sängen o vridit mig i över 2h så mycket tankar som far genom mitt huvud.

Blev sårad av en vän för några veckor sedan och de känns så träligt att vänskapen skulle sluta så,

Vist jag borde kanske be om förlåtelse... eller jo jag borde det verkligen vist jag känner mig fortfarande  sårad så men mitt beteende var inte okej heller. När jag blir ledsen och sårad så isolerar jag mig. Jag springer undan o gömmer mig. Det är min överlevnads strategi jag överlevt på hela mitt liv. På internet innebär det att jag stänger ner vänskapen och lämnar grupper och bara isolerar mig vill inte ha kontakt med någon. Jag vet att de inte är bra men jag har inte lärt mig handskats med känslor och tar väldigt mycket personligt och därför behöver jag isoleringen för att hinna landa i mig själv och mina känslor. Problemet här och nu är väl att jag vet inte vad jag ska skriva och heller inte hur hon skulle ta emot det. Jag menar jag står fortfarande för att jag blev sårad av de som skedde men jag förstår också hur hon upplevde det och de var inte min mening och såra henne även om jag inte upplevde där och då att hon brydde sig om i fall jag fanns eller inte. Jag borde förstått bättre men jag mår inte bra inget försvar men en förklaring. Och jag hade precis nyligen fått reda på att min vän drabbats av canser och de ser väl inte ljust ut. Förutom den tunga ryggsäcken jag bär på av erfarenheter som jag håller på att bearbeta och som bara blir allt tyngre ju mer som kommer fram och som man tar tag i. Om du vännen mot förmodan läser detta vill jag bara säga att de var inte meningen att såra dig. Där o då var jag för upptagen med mina egna sårade känslor för att klara att handskas med och förstå att någon annan blev sårad. I mina ögon så befriade jag er bara från något ni ändå inte ville ha. Men ja som sagt de handlar om mitt mående o min o förmåga att handskas med kändlor. 

Av nattenstystnad - 27 augusti 2020 01:44


     

Kan inte låta bli att både bli nyfiken  och tycka det både är spännande och läskigt. I dag när jag skulle iväg vid 17 tiden så när jag kom ut till bilen så körde först två  polis MC förbi mig och in på våran innergård och sedan när jag vänder mig om för o lasta i saker i bagagluckan så stannar två polisbilar bakom mig i den vändstonen utanför huset där jag stod. Och jag hinner inte mer än fram och ska precis sätta mig i så kommer en polisbuss också. KP tyckte då de började bli lite väl mycket poliser för att känna sig trygg så hon skyndade att köra i väg oss. 

Nu är det vel egentligen så att vi kunde väl inte vara mer trygga än just då med så mycket poliser på samma ställe måste ju varit hela stans styrka på våran lilla gård men ja gissningsvis så var de en del poliskandidater också för annars kan jag inte förstå  vilken anledning de har till att avsätta så mycket poliser.

 Det var ju nästan mer än när vi hade skottlossning här i huser och även när de kom och tog grannen eller då var dom ju som en svart vägg av hjälmar skottsäkra västar skällande hundar och batonger i högsta hugg så de kanske var något värre för dessa som kom i dag kom lungt o fint och visade ingen stress en polis kvinna log mot mig o hennes kollega nikade hälsande de kändes tryggt efter som jag har brottats med polis fobi jag vet en del påstår att de inte finns nått som heter det men vad ska jag annars kalla det då min kropp reagerar i totalpanik råkade jag få se en polis så spydde jag i ren panik. Nu har jag medvetet jobbat med min rädsla och försöker prata med poliser när jag kan för att bearbeta rädslan jag har. Men känslan jag har är att de ska skjuta ihjäl mig helt o förberätt typ. Jag har inte alltid haft den här rädslan utan den började efter att en vän som hamnat fel och försökte reda upp sitt liv fick ett återfall gjorde nått dumt o blev i hjälskjuten av polisen. Jag anklagar inte polisen för de som skedde min vän var skyldig till och jag vet att polisen mår jätte dåligt av de som skedde så inte så men efter den händelsen så satte sig en enorm rädsla i min kropp. Och jag har svårt att hanskas med den samtidigt som jag försöker intala mig att dem är mina vänner och de är där för o skydda mig.

Kan därför inte låta bli att fara extra illa när man hör om alla situationer då poliser använder övervåld.

Jag hoppas o ber att vår polis ska vara skyddade och att de ska kunna göra kloka beslut. 

     


Av nattenstystnad - 26 augusti 2020 04:20



Borde verkligen sova men i natt är en sådan där natt då de bara inte går. Tankarna snurrar i 180 knyck och lika så gör rummet med andra ord är jag väldigt yr och mår inte bra fysiskt. Logiken säger lägg dig o vila så kanske det går över men ångesten i min kropp säger NEJ vad som helst men ligg inte ner. Jag har försökt med filmer men och då menar jag korta youtube filmer på typ 3-5 min där folk tex överaskar någon att de ska få barn eller skaffat hund eller nått annat mysigt men de hjälper inte jag har inte ro i kroppen att ens sitta still o se dem trots att de är så korta. Men när jag reser mig upp för att jag inte kan va still ja då snurrar ju allt och jag mår illa så är verkligen moment 22. Tänkte jag lägger mig o lyssnar på ljud bok har en jag lyssnat på flera ggr så jag måste ej koncentrera mig men de blir lite sällskaps ljud och nått o disstrahera med men jag står inte ut med ljud i kväll heller så jq just i natt är en sådan där natt då inget funkar. suck


                                                                                          

Av nattenstystnad - 26 augusti 2020 01:48

 

Denna musikvido känns så nära, så mycket känslor som man känner igen sig i  bla hur man inte försökte visa hur ont mobbing och misshandeln gjorde utan hur man flydde in i sin egen värld en värld där man var älskad för den man var. 

Av nattenstystnad - 24 augusti 2020 04:21

    


En bild på en liknande permobil som jag har dock har min en annan rygg som hjälperm ig hålla upp kroppen, samt att jag har extra stöd för ben och en  speciall dyna.

        

           

Av nattenstystnad - 24 augusti 2020 02:20

                          


En av de andra sjukdomarna jag brottas med är Endometrios vilket är en godartad sjukdom, men som kan leda till livslånga symtom i form av t ex smärtor, energilöshet och svårigheter att bli gravid. Ungefär 60 % av endometriosdrabbade har symtom , varav 20 % har mycket svåra symtom som kräver medicinsk och/eller kirurgisk behandling.

 

De vanligaste besvären är smärtor före och under menstruation. Smärtorna kan vara så svåra att man kräks, svimmar och är utslagen i flera dygn.

 

Här har vi samlat de vanligaste symtomen på endometrios

  • Kraftig smärta före och/eller under menstruation *
  • Smärta vid ägglossning eller andra tidpunkter mellan menstruationer *
  • Smärtor trots intag av receptfria värktabletter (till exempel alvedon, ipren, naproxen) *
  • Riklig och långdragen och/eller oregelbunden menstruation *
  • Smärtor när du kissar eller har avföring *
  • Djupa samlagssmärtor
  • Diarré eller förstoppning *
  • Energilöshet *
  • Värk i ljumskar och/eller korsryggen som strålar ut i benen *
  • Återkommande urininfektioner där antibiotika inte fungerar 
  • Svårighet att bli gravid

Det är individuellt vilket eller vilka symtom man får vid endometrios, en del känner inte av sin endometrios alls. Man kan även ha andra symtom som inte är uppräknade här.

Endometriossymtom kommer ofta i skov och symtomen kan även förändras med tiden till exempel från att ha varat några dagar i månaden till flera månader i taget eller hela tiden.

Informationen ovan är hämtad från Endometriosföreningens hemsida.

 

 Jag har märkt ut de symtom jag själv brottas med med denna symbollen * .

För min egen del har jag mer eller mindre konstant endometrios smärta jag brukar ha 3-4 dagar i månaden då jag mår något bättre och de är de första dagarna efter menstrationen innan inflamationen satt igång i kroppen.   För mig är just endometrios smärtan väldigt tydlig de jag menar är att jag har ju så mycket olika smärtor men just endometrios smärtan är så lika varje gång. Jag kan känna när skovet drar igång för det känns precis som om någon skulle hälla ner cement/betong i bäckenet. De börjar med en tyngd och en stelhet och sedan kommer smärtan. Bäckenet värker och de strålar upp längs ryggraden som känns som den bytts ut mot ett järnspett som gör att jag blir stel och får väldigt ont i ryggen. Smärtan strålar även ner i mina lår speciellt insidan av låren och får bennen att domna bort av smärta framförallt ner till knäna. Detta gör att jag får svårt att känna av kroppen och har svårt att röra mig. 


Även om jag ofta har konstant smärtan kan jag ha bättre och sämmre dagar men de sämre dagarna är alltid 

vid ägglossning , vid menstrationen  (slutet av mensen o 4 dagar efter kan va lugnare för att sedan 4e dagen så drars en ny endometrios cykel  i gång och de är då som värst.

Receptfria värktabletter (till exempel alvedon, ipren, naproxen osv) Har jag prövat alla som finns, jag har även prövat citodon. Jag fick en TENS apparat utskriven (dvs en apparat som skickar in el stötar i dig för att minska smärtan) man brukar få råd att använda en vis styrka och en viss frekvens men efter att inte fått någon verkan av den så föreslog sjukgymnasten att jag skulle pröva mig fram lite höja sakta tills jag kände att jag fick lite distation från smärtorna så jag hittade min nivå. Problemet var att när jag hade på de starkaste så var min smärta fortfarande starkare än elstötarna så de enda jag fick av den behandlingen var stora bränsår på magen där platorna suttit så man beslutade att avsluta den.


Riklig och långdragen och/eller oregelbunden menstruation här finns väl inte så mycket mer att tillägga mer än att riklig kan ju vara olika för många och långdragen lika så. Jag har hört dem som sagt att de är länge om de har mens i 4dagar men tänk då om du i stället har ca 10 dagar. Och Jag har hört dem som tycker de är rikligt om de måste byta en vanlig binda varannan timme men tänk då om du måste byta varje timme trots att du har 3 nattbinder samtidigt och att du måste ha extra kläder med dig till skolan pga risken för läckars. Nu vill jag påpeka att inget av de är normalt och har man riklig mens som stör ens vardag ska man alltid söka hjälp. Jag ville mer visa på att de finns dem som har det värre så man ska inte vara rädd att söka hjälp. 


Det är inte ovanligt att man både har problem med att tömma tarm o blåsa och kan vara tvungen att smärtlindra eller lokalbedöva för att lyckas sköta sina behov. De är även väldigt vanligt att man har de jobbigt med antingen diarre eller förstoppning eller att de pendlar mellan dessa båda lägen hela tiden och att man aldrig får må rikrigt bra. 

Energilöshet säger väl nästan sig själv, tänk dig att ständigt ha fruktansvärd värk, med återkommande urininfektioner där antibiotika inte fungerar (För mig fungerar inte intensiv kurerna som är på 3dagar men där emot längre minst 10 dagar behandling brukar funka ) och med en mage och tarm som inte funkar ( inte ovanligt att man även kan drabbas av inkontinens tillföljd av endometriosen beroende på vart den sätter sig.) Och sedan pådetta den psykiska stressen och oron för hur vida man kommer kunna bli gravid eller inte. Ja i mitt fall förutsätter det ju att jag illa kvickt hittar en man  men om man nu ska tänka bortanför bara mig och se sjukdommen för vad den är och vad den för med sig.

     


Endometrios är ju livmodersceller som sätter sig på andra platser i kroppen än just i livmodern. Som jag förstått det kan man få endometrios överallt i kroppen förutom i mjälten. Jag ska låta de vara osagt men i alla fall kan man få det i stora delar av kroppen. Och det som sker är ju alltså att man får som en " menstrationsblödning inne i kroppen" men efter som den är inne i kroppen kan den inte ta sig ut utan de blir en inflamation som kroppen måste ta hand om vilket i sig skapar smärtan och många gånger även feber som symtom.

 

 

            

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2021
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards