Nedan ser ni några av mina favorit sånger. De handlar om att Gud är med oavsett hur rörigt och tufft livet kan vara och i det hämtar jag tröst. Gud har aldrig lovat att livet ska vara lätt bara att vi på nått sätt med Hans hjälp

ska klara ut det. 

Denna dagen försvan, efter att inte fått sova på flera nätter så slocknade jag runt åtta på morgonen i går och sov till mitt på dagen då var jag upp och åt lite men somnade sedan om och vaknade inte förens klockan nästan var 20.00 så detta dygn försvan verkligen. Lyckades i alla fall ta mig upp och klä mig och åka  ut med permobilen en sväng för att få lite luft. Kanske inte de smartaste att göra vid 21.00 på kvällen men jag tänkte de är ju sommar och dessutom så ville jag kolla hur permobilen funkade för i går när jag var ute höll jag inte på att ta mig hem trots att jag inte alls åkte speciellt långt men ladningen laddade ur extremt snabbt så för o veta om de var jag som inte fått i kontakterna rätt eller om de var fel på batterierna ville jag se. I kväll verkade allt som vanligt igen så får hoppas att gårdagen bara var nått tillfälligt får väll hålla lite koll annars får jag väl kontakta hjälpmedelscentralen men gissar de inte är så sugna på att komma ut o reparera hjälpmedlena nu i corona tider och de känns ju lite konstigt att batterierna skulle vara slut efter knappt ett halvårs använding så då är de väl mer troligt att nått hänt med laddaren eller nått men men får se. Men de är lite läskigt att inte kunna lita på att man tar sig hem för de är ju inte bara och lämna och gå hem om den dör utan då är jag ju sittande där jag är för rullstolen är ju liksom mina ben. Och vist som de flesta vet kan jag gå några steg men de handlar om några få och varje steg är enormt smärtsamt även om jag inte visar hur ont jag har så lever jag med ständig smärta i kroppen. Min läkare och jag pratade om de för ett tag sedan och jag mins faktiskt inte hur de känns att inte ha ont. De måste ju vara helmärkligt. Jag tänker på hur det var när jag tog ut tandställningen efter att ha haft den nått år och den första tidne till man vande sig upplevde jag det som om jag hade förlorat mina tänder för den konstanta spänningen som var i munnen och metall rällsen som tidigare tryckt ut min läpp var borta och nu kändes de bara tomt och lätt ingen spänning känslan var overklig och typ så tänker jag att de måste kännas att leva utan smärta overkligt. Jag inser ju att de är tvärtom att de normala är att leva utan smärta och att konstant smärta är de anorlunda men ja som sagt mins inte den dag då jag inte hade ont.