Har nu legat i sängen o vridit mig i över 2h så mycket tankar som far genom mitt huvud.

Blev sårad av en vän för några veckor sedan och de känns så träligt att vänskapen skulle sluta så,

Vist jag borde kanske be om förlåtelse... eller jo jag borde det verkligen vist jag känner mig fortfarande  sårad så men mitt beteende var inte okej heller. När jag blir ledsen och sårad så isolerar jag mig. Jag springer undan o gömmer mig. Det är min överlevnads strategi jag överlevt på hela mitt liv. På internet innebär det att jag stänger ner vänskapen och lämnar grupper och bara isolerar mig vill inte ha kontakt med någon. Jag vet att de inte är bra men jag har inte lärt mig handskats med känslor och tar väldigt mycket personligt och därför behöver jag isoleringen för att hinna landa i mig själv och mina känslor. Problemet här och nu är väl att jag vet inte vad jag ska skriva och heller inte hur hon skulle ta emot det. Jag menar jag står fortfarande för att jag blev sårad av de som skedde men jag förstår också hur hon upplevde det och de var inte min mening och såra henne även om jag inte upplevde där och då att hon brydde sig om i fall jag fanns eller inte. Jag borde förstått bättre men jag mår inte bra inget försvar men en förklaring. Och jag hade precis nyligen fått reda på att min vän drabbats av canser och de ser väl inte ljust ut. Förutom den tunga ryggsäcken jag bär på av erfarenheter som jag håller på att bearbeta och som bara blir allt tyngre ju mer som kommer fram och som man tar tag i. Om du vännen mot förmodan läser detta vill jag bara säga att de var inte meningen att såra dig. Där o då var jag för upptagen med mina egna sårade känslor för att klara att handskas med och förstå att någon annan blev sårad. I mina ögon så befriade jag er bara från något ni ändå inte ville ha. Men ja som sagt de handlar om mitt mående o min o förmåga att handskas med kändlor. 

Kan inte låta bli att både bli nyfiken  och tycka det både är spännande och läskigt. I dag när jag skulle iväg vid 17 tiden så när jag kom ut till bilen så körde först två  polis MC förbi mig och in på våran innergård och sedan när jag vänder mig om för o lasta i saker i bagagluckan så stannar två polisbilar bakom mig i den vändstonen utanför huset där jag stod. Och jag hinner inte mer än fram och ska precis sätta mig i så kommer en polisbuss också. KP tyckte då de började bli lite väl mycket poliser för att känna sig trygg så hon skyndade att köra i väg oss. 

Nu är det vel egentligen så att vi kunde väl inte vara mer trygga än just då med så mycket poliser på samma ställe måste ju varit hela stans styrka på våran lilla gård men ja gissningsvis så var de en del poliskandidater också för annars kan jag inte förstå  vilken anledning de har till att avsätta så mycket poliser.

 Det var ju nästan mer än när vi hade skottlossning här i huser och även när de kom och tog grannen eller då var dom ju som en svart vägg av hjälmar skottsäkra västar skällande hundar och batonger i högsta hugg så de kanske var något värre för dessa som kom i dag kom lungt o fint och visade ingen stress en polis kvinna log mot mig o hennes kollega nikade hälsande de kändes tryggt efter som jag har brottats med polis fobi jag vet en del påstår att de inte finns nått som heter det men vad ska jag annars kalla det då min kropp reagerar i totalpanik råkade jag få se en polis så spydde jag i ren panik. Nu har jag medvetet jobbat med min rädsla och försöker prata med poliser när jag kan för att bearbeta rädslan jag har. Men känslan jag har är att de ska skjuta ihjäl mig helt o förberätt typ. Jag har inte alltid haft den här rädslan utan den började efter att en vän som hamnat fel och försökte reda upp sitt liv fick ett återfall gjorde nått dumt o blev i hjälskjuten av polisen. Jag anklagar inte polisen för de som skedde min vän var skyldig till och jag vet att polisen mår jätte dåligt av de som skedde så inte så men efter den händelsen så satte sig en enorm rädsla i min kropp. Och jag har svårt att hanskas med den samtidigt som jag försöker intala mig att dem är mina vänner och de är där för o skydda mig.

Kan därför inte låta bli att fara extra illa när man hör om alla situationer då poliser använder övervåld.

Jag hoppas o ber att vår polis ska vara skyddade och att de ska kunna göra kloka beslut.