Ja jag vet helt ärligt jag borde sova men de är inte lätt när tankarna maler i huvudet. Det är så mycket som händer både i mig och runt mig som jag skulle velat kunna bolla med mitt team på sjukhuset men tyvärr i dessa coronatider är jag beodrad att minimera kontakten med människor. Dessutom är teamets personal om plaserade för att täcka bemaningen på covid avdelningarna så de är över 3-4 månader sedan jag såg dem sist och det suger verkligen.

Förutom alla tankar som håller mig uppe är jag inne i skov nu med mina sjukdomar, Skov betyder alltså att de är sämre period och dem kan hålla i sig allt från några dagar till flera väckor o har man otur ännu längre. Just i kväll är förutom skuldran som jag har väldigt ont i efter ett fal i sommras det mina fötter som värker nått enormt.

Jag vet om att de är fibromyalgin men de är inte mycket tröst när de känns som att båda fötterna vore stukade och som om någon tagit ett rakblad och slitsat upp fotsulorna på än. Eller som att varje steg man tar är som att gå på krossat glas. Ja men då är det ju enkelt kanske du tänker gå inte för du ska ju ändå sova. Jo de hade varit bra om de var så bra och i bland hjälper det faktiskt lite att lägga upp fötterna och inte låta något inte ens täcket komma emot huden men en natt som den som just passerat hjälper inte ens det utan smärtan är där konstant och de kvittar vad jag gör. Fibromyalgi smärta går ju inte heller att smärtlindra utan de enda jag kan försöka med är kyla eller värme och i bland funkar det och i bland gör det allt bara värre.

Sen är de ju så att jag har fler sjukdommar och inte allt försällan så krockar behandlingen för dem de som skulle kunna hjälpa tex som smärtlindring mot fibromyalgin kanske ökar inflamationen o smärtan för giktreumatismen.

Allt tyder ju även på att jag har endometrios (har inte gjort operationen o kollat då man avrått mig efter som den stressen skulle med största sanorlikhet försämra min PTSD och efter som jag kan pricka av varenda symtom på listan i stort sätt så bedömmer min läkare som är specialliserad på endometrios att jag har det och även där är jag på väg in i ett nytt skov.

Jag känner hur de känns som någon häller bly i mina höfter och jag känner hur ryggraden börjar ömma så jag vet att om några dagar kommer de kännas som jag har två svärd som huggsin i mitt bäcken och vridsom  konstant och som om ryggraden förvandlats till ett spett. Smärtan av detta kommer stråla ner i låren och få benen att domna bort av smärta och göra mig ännu mer ostadig på benen än vad jag redan är då jag sedan tidigare förlorat min balans pga av alla skador jag har i kroppen.  Har tagit Astma medicinen extra i natt då jag känner av allergin väldigt mycket nu och behöver ju kunna andas efter som både allergin och minsta förkylning sätter sig på min andning och slår ut astman så måste jag vara noga med den. Problemet är bara att medicinen har samma kroppsliga biverkan som är symtom på ångest så min hjärna feltolkar det hela och upplever det som jag får ångest attacker. Vist nu vet jag ju varför så de hjälper lite men de är fortfarande väldigt jobbigt och de triggar min vanliga ångest så den gärna slås igång.  Jaja nu är klockan över halv 8 på morgonen och folk kommer snart börja röra på sig kanske kan jag komma till ro. Brukar ha lättare o somna när de hörs vardags pyssel runt mig.

Tack för du tog dig tid att läsa  skriv gärna en rad i gästboken , ställ en fråga eller kommentera  så jag ser att du varit här mvh Z