Många har nog svårt att förstå hur de att leva med en stress diagnos som tex PTSD och med den ångest som ofta är en ovälkommen följeslagare. Då jag har kontakt med andra med samma eller liknande diagnoser så vet jag att jag inte är själv om att ofta få höra att man ska ta sig i kragen och lugna ner sig. "det är väl inte hela världen" " du överreagerar alltid" osv osv Samtidigt som samma personer vid andra tillfällen kan få nippran på oss att vi inte alls reagerar så intensivt som de anser att vi borde.  Då kan vi i stället kallas känslokalla. 

Det är inte lätt att beskriva hur de är att leva med PTSD men jag brukar använda bilder och be mina åhörare använda fantasin. och samma sak tänker jag göra nu. Men först bara grundläggande alla vet att kroppen reagerar olika på om vi är trygga och avslappnade eller om vi är rädda eller hur. När vi är trygga o avslappnade så är vi mjuka i musklerna andas lugnt , hjärat slår sakta och vi andas lugna djupa andetag. Medan om vi blir rädda så spänner sig musklerna, pulsen och andningen ökar och kroppen gör sig redo på att fly eller slåss.

Vi tänker oss en stress skala från 0 till 100 där 0 är lugn och 100 är så stressad som man bara kan bli.

Ex 1 Nu tillbaka till bild fantasin. Du är ute och åker i en bil på en landsväg när de plötsligt hoppar  upp en hare framför bilen.

Hur stressad blir du här ?? 20-30?  

Inte så jätte rädd och även om du reagerar så blir du lugn rätt så snabbt som du ser att haren hoppat vidare ner i diket o har klarat sig bra.

ex2  Du åker vidare och plötsligt kommer du fram till en järnvägsövergång och precis när du kör över får du motorstopp o bilen startar inte direkt när du vrider om nyckeln.

Hur sur stressad blir du nu?

Vissa kanske 40-50 andra 50-60 Med andra ord betydligt högre stress påslag men även denna gången så kommer din puls sänkas och du kommer komma ur stresspåslaget så fort du får igång bilen och kan åka av järnvägsspåret utan att nått har hänt.

ex3 Men tänk nu att du inte får i gång bilen direkt och du ser hur lamporna börjar blinka och hör ljudet av bomarna som börjar går ner både framför och bakom dig.

Var är stress nivån på nu??

Jag skulle gissa att för många har stressnivån nu passerat 70-80 och skulle ni mot förmodan börja se tåget komma om än långt bort så skulle paniken slå till och stressnivån skulle troligen hammna 90-100 .

Men som tur denna gången ser du inget tåg utan du hinner få i gång bilen och köra undan innan bommarna helt hunnit gå ner.

Vid den här sista exemplet så kan jag gissa att stressen kommer hålla i sig lite längre och du behöver kanske prata med en vän eller nått efteråt men snart är du ändå åter dig själv och du kommer att kunna slappna av o mysa med partnern i bubbelbadet på kvällen när du kommit hem.

Skillnaden för oss med PTSD är har inte den där återgången ner till noll läge utan våran kropp har stannat i stressläge och inte första exemplets stressläge utan de sista. Vilket gör att vi har väldigt hög stressnivå konsntant de bara pumpar ut kortisol (stresshormon) ivåra kroppar hela tiden. Det är därför de kan räcka med en röst ändring, en skugga, ett plötsligt ljud eller ett jobbigt brev på posten för att helt få våran stressnivå att slå  i taket och framkalla fruktansvärd ångest.