Jag vet inte hur många av er som vet vad kroppsminnen är. Men kroppsminnen är precis som de låter minnen som sitter i kroppen. Dem kan sitta i musklerna eller i sinnena alltså syn, lukt, smak, hörsel och känsel. Men förutom den fysiska känseln kan de även sitta i en emotionella känseln dvs i dinna känslor /upplevelser.

Kroppsminnen är lika starka och verkliga som om de hade hänt nu och här.  Jag kan förstå att de låter svår begripligt men samma smärta jag kände då när det faktiskt hände samma känsla känner jag i dag lika verklig och lika intensiv. 

Som du säkert räknat ut går det inte o ta någon smärtstillande mot denna typ av smärta. För även om jag känner tex smärtan av tex när jag fick käken slagen ur led så skedde det då och inte nu även om kroppen återupplever det och jag känner den fysiska smärtan lika verklig nu som den var då så skulle man inte se nått på röntken om man röntkade.

På samma sätt är det med psykisk smärta, alla hårda ord, allt hat och elaka kommentarer  men också tystnaden och utefrysnaden som fick  än att börja tro på det som sades och inte sades. Som fick än att se sig själv som den värdelösa mögliga gris som så många påstods att jag vara. Och de som inte på stod det var tysta eller kommenterade att jag var anorlunda och vill inte ha mig med. De skapade ett själv hat i mitt inre. Ett självhat som gjorde så ont att de tillslut skapade suget efter att få kunna komma ut någonstans ut innefrån och ut på kroppen för kroppslig smärta är lättare att bära än psykisk smärta.  Samma psykiska smärta finns lagrat inom mig precis som suget efter att lätta på trycket och släppa ut de genom kroppen.Jag kan inte styra mina kroppsminnen verken de fysiska psykiska eller emotionella de räcker med något som triggar i gång dem så tar de över min kropp.
Jag kan självklart kämpa mot dem och de gör jag dagligen men smärtan jag lever med är lika stark och lika intensiv som när de skedde.

I natt sitter jag här o skriver om det just bara för att i natt är en sådan där natt då något troligtvis en dröm har triggat i gång mina kroppsminnen. Denna gången är det suget efter självskadebeteendet som är enormt starkt. Jag lärde mig tidigt att inte visa när jag blev sårad eller arg på någon och jag vände de hat känslorna in emot mig själv vilket gjorde att mitt självhat byggdes på mer o mer hela tiden. När man mobbas så tror man ju tillsist på de som sägs och de blir som att hela tiden bara fylla på den redan fylda behållaren med självhat med mer bränsle.

Jag vet som sagt inte vad de var som triggade igång det hela och fick mig att vakna och sitta här nu och bara känna längtan efter att rispa mig själv. Men nått jag lärt mig genom åren är att om jag vågar sätta ord på det och berätta det så lättar suget något och jag brukar klara av att stå emot. Där med inte sagt att de är lätt . 

Och de är verkligen inte lätt att helt ärligt och uppet sitta och erkänna detta för er. Men man måste förstå att rispandet och rivandet var mitt sätt att pysa ut lite av smärtan och de var ett överlevnads sätt.  Jag har tack o lov inte massa skärmärken över armarna (inte för jag dömmer dem som har för jag förstår dem verkligen men) för jag har lyckats stå emot suget oftast och när det inte gått har jag inte skurit mig utan rivit med naglar och rispat med kammar eller borstar. Verkligen kämpat för att undvika att skada mig. 

I bland  är det bara kropps minnet men i bland som i dag är de också alla sammlade kommentarer man fått skrikti åt sig som liksom sammlats som en jätte stor kör i huvudet på mig där dem ropar ut alla elaka kommentarer. Jag känner även smärtan i huvudet rent fysist av hur några pojkar går på led och slår mig allt vad de har med den hårdpärmade tjocka biologi boken i huvudet tills jag är så ömtöknad att jag ser stjärnor och mår illa. Alla dessa känslor och upplevelser återupplever jag här och nu. Och jag har svårt att skriva för bildskärmens styrka kommer o går pga den huvudvärk, yrsel och de töken som blir av slagen. 

JAG vet att de inte händer nu de är minnen och jag föröker också intala mig de och grunda mig i att de är 2020 och jag är här i min lägenhet trygg o säker. Det är de enda jag kan göra för att försöka bryta de smärtsamma minnena som plågar mig både fysiskt och psykiskt.

Jag vet inte hur många som sagt till mig att de ju "bara" är o släppa de förgångna och sträcka sig frammåt. Tro mig vore de så enkelt så hade ingen av oss med C-PTSD eller PTSD varit sjuka men problemet är att vi väljer inte när minnena ska attackera oss. Vi väljer inte när vi ska tänka på de vi varit med om. Utan  något litet de kan vara vad som helst, nått vi ser, nått vi hör, en doft vi känner eller nått vi upplever som räcker för att trigga i gång det.

och ta bara i dag som ett exempel. Jag låg och sov och hade till och med tagit både ångest dempande och sömn medicin men de räckte inte utan jag vaknar med kropps minnen och självskade suget. 

SÅ innan du dömmer någon, och innan du säger till någon att bara släppa o gåvidare så fundera ett varv till. Kommer det du vill säga verkligen vara till hjälp för persoen eller kan de vara så att den faktiskt inte kan välja. Och att du i stället ska säga du jag ser att du har de tungt vill du berätta. För hur konstigt de än låter så kan de vara medicinen som hjälper personen få stopp på kroppsminnena för den gången. För när vi får sätta ord på vår smärta och när vi får minnas tillsammas så blir smärtan mindre tung att bära. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                 Ensamhet är något nästan alla med psykisk ohälsa och speciellt vi med trauman brottas enormt mycket med. Och vi pratar inte en vald ensamhet eller ens den vanliga sortens ensamhet utan den ensamhet vi menar är en mycket mer djupgå...

                     Många har nog svårt att förstå hur de att leva med en stress diagnos som tex PTSD och med den ångest som ofta är en ovälkommen följeslagare. Då jag har kontakt med andra med samma eller liknande diagnoser så ...

  Har nu legat i sängen o vridit mig i över 2h så mycket tankar som far genom mitt huvud. Blev sårad av en vän för några veckor sedan och de känns så träligt att vänskapen skulle sluta så, Vist jag borde kanske be om förlåtelse... eller jo jag...

        Kan inte låta bli att både bli nyfiken  och tycka det både är spännande och läskigt. I dag när jag skulle iväg vid 17 tiden så när jag kom ut till bilen så körde först två  polis MC förbi mig och in på våran innergård och sedan när jag v...

    Borde verkligen sova men i natt är en sådan där natt då de bara inte går. Tankarna snurrar i 180 knyck och lika så gör rummet med andra ord är jag väldigt yr och mår inte bra fysiskt. Logiken säger lägg dig o vila så kanske det går över me...